Det finns många olika sätt att försöka hjälpa/stötta utsatta grupper av människor. Både missbruk, psykisk ohälsa, människor som faller mellan stolarna,,,,

Man kan stötta med medmänsklighet, kunskap, pengar, att försöka påverka beslutsfattare. Och det som är så fint mad att stötta är att man får så otroligt mycket tillbaka. Och att det ena stödet behöver inte utesluta det andra.   

Något jag alltid brukar försöka göra, det är att köpa tidningen, "Situation Stockholm" En tidning som stödjer utstötta och hemlösa människor. Jag köper på mitt eget sätt,,,Köp 1 och betala 2.

Har en speciell Farbror jag köper av. Han finns alltid på samma ställe. Idag när jag skulle handla så frågade jag om han hade något ex kvar från det nummret då det var ett reportage om Basta (Basta/Nybyggarna där min son var med). Tyvärr hade han inte det, men han lovade att fixa ett ex åt mig

Jag köpte iallafall det nummret som nu är ute. Gillar tidningen, den är för ett bra ändamål och den är mycket läsvärd.

Den där mannen som säljer tidningen och jag, har börjat känna igen varandra. Vi pratar lite och ler.

Idag blev det ett längre samtal, vi pratade om olika behandlingshem runt om i Sverige. Några av dom var Hasselakollektivet, Nyhyttan och Rockesholm. Vi hade väl både ros och ris att ge...

 Men som sagt, som alltid så är det den enskilde individen som väljer. Gör ett val. Dock kan det behövas hjälp att få ihop en "verktyglåda", och det är där vård och behandling kommer in, på olika sätt. Vi hade väl en del vi ansåg om hur dessa "verktyglådor" packas för framtiden.... Det var ett givande samtal.

Gör som jag, handla Situation Stockhom  

Kram från mamma Mia   

Idag är det Farsdag. Många pappor firas lite extra. Det kan oxå vara en känslomässigt jobbig dag. Kanske har man ingen pappa eller kanske inte barnen hör av sig till pappa. Men vi får hoppas att alla pappor har haft en bra dag. Både biologiska pappor o alla fina bonuspappor   

Jag växte upp utan min pappa. Så jag känner inte honom, men vet vem han är o har träffat honom, både som barn o vuxen. När jag var i tonåren tyckte jag att han varit "en skit" som inte brytt sig om mig. Men vad vet jag om det, ingenting. Det finns alltid två sidor av allt. Idag känns det så bra.Att gå runt o vara bitter tar bara en massa energi, o till vilken nytta då? Jag dömer inte honom på något sätt. Jag har haft det bra o jag har det bra. Hoppas att min pappa har haft en bra dag idag. Att han kanske blivit lite uppvaktad med paket eller tårta. Att han haft sina nära runt sig, skrattat o mått gott.   

Vi pratar ofta om jämlikhet. Varför kvinnor tjänar mindre än män, varför det oftast är män på höga chefsposter. Klart vi vill vara jämlika där. Eller hur alla kvinnor?

Men hur är det i föräldraskapet...vill vi alltid vara jämlika där? Vill absolut inte generalisera, men jag tror att vi mammor ibland har en tendens att vilja "ta över", inte riktigt släppa in papporna på samma sätt som oss själva. Kanske har jag fel, tror dock att det ibland är så. Och sen får papporna höra att de "inte ställer upp".....(Borde väl inte skriva såhär då jag är mamma själv, men det är bra att vara självkritisk) Har nog själv haft lite av detta då mina barn var små.

Tror detta fenomen finns både hos föräldrar som lever tillsammans o hos föräldrar som inte lever tillsammans. Nått att fundera på kanske.

Vi, alla föräldrar har en skyldighet mot våra barn,,,,att låta barnen älska både mamma o pappa, att låta barnen ha rätt till både mamma o pappa, att inse att både mamma o pappa är lika viktiga. Detta är vi skyldiga våra barn.

Barnen då....De har inga skyldigheter, de har bara en stor rättighet : Att få ha både mamma o pappa vare sig de bor tillsammans eller ej,att få känna sig trygga,  att få känna att dom är älskade av båda o att dom har rätt att älska båda   

Detta är Benga, min älskade make. Men han är inte bara min, han är oxå pappa till sina vuxna barn.

Ytterliggare en jättefin o älskvärd pappa. Som här bakar tårta tillsammans med sina barn. Ja, pappan är min son Dennis.

Kram från mamma Mia  

...För många år sen, kanske är det nu 15 år, ja då kom jag indirekt i kontakt med droger. Visste för tusan knappt vad droger var...(om detta kommer ett senare inlägg handla om)

Min älsta son hade börjat med droger, hm, och vad innebar det då???? Efter ytterliggare några år började oxå den yngsta sonen med droger. Vad gjorde jag....

Minstora trygghet blev soc (vilket i efterhand visat sig vara precis tvärtom) och urinprov. Gud vad jag tjatade om urinprov. Ja, kunde de bara ta urinprov så jag fick veta. Självklart skulle då allt bli bra. Finns väl ingen som knarkar om vi alla runt om får se urinprovssvaren. Alltid tjatade jag om detta. Hos soc, hos polisen, hos Beroendecentrum, i Öppenvården hos Hasse (fö den bästa finaste människa jag känner)

Urinprov är bara en kontrollfunktion som ger oss anhöriga en mycket falsk trygghet. Många saker går inte att se på urinprov och jag vet inte en enda narkoman som slutat droga bara för de lämnat urinprov...

Näe, passa er för att tro att saken löser sig bara man tar urinprov och får några samtal på soc. För så är det INTE.

Idag vet jag det, men förstod inte detta förr....

Så här ser det ut i muggen, efter du kissat och när någon tittat på....

Subbehandling,,,,hur i helvet kan man tillåta något sådant??? Jag kunde förr inte alls förstå detta. Vad fasen, man böt ju bara den ena drogen mot den andra. Dessutom betalade staten eller om det är landstinget dessa droger.Fy fan var min åsikt ! Men om du har missbrukat många år. Missbrukat Heroin. Varit på Öppenvård, ett flertal behandlingshem, fått chans på chans, men det verkar som ditt liv inte går att rädda. Bör vi inte då tillta denna behandling. När inget annat återstår...

Jag tycker att med all den kontroll, allt man måste göra för att få denna behandling. Ja kanske är det då så att i vissa fall, under mycket kontrolerade former. Ja då måste detta finnas. Vården ska rädda liv och lindra smärta. Menar inte att det ska vara,,,,jaja, ok vi kör på detta, den enkla utvägen. Nej, jag menar....Behandla varje individ utifrån just honom/henne. Hur kan samhället hjälpa när individen själv vill bli frisk?

Idag vet jag det,men förstod inte detta förr...

Ibland behövs även detta, tyvärr men så är det. Allas liv är värda att räddas !

En debatt som är väldigt het just nu är den om sprututbyte...Ska narkomaner få tillgång till rena sprutor? Kommer fler knarka då eller de som redan gör det, kommer de se det som en extra bonus, yes vi får verktygen?

Jag är splittrad i denna fråga...Ibland kan det kännas som,,,Är vi då påväg mot en legalisering? Har debaterat denna fråga mycket. Sökt inf på nätet. (Japp, jag är nyfiken o vill veta, få en egen uppfattning)

Pratat med "proffsfolk", aktiva narkomaner och en hel del med narkomaner som idag är drogfria och har ett bra liv.

Alla jag pratat med personligen ger samma svar/åsikt....Sprututbyte bör vara något som varje landsting tillhandahåller. Självklart under restrektiva former o kontroller. Ingen sprutnarkoman har slutat med sprutor pga att de varit orena, ej heller om de fått rena verktyg. Så att minska missbruket denna väg, nä det är inte rätt väg.  Antalet missbrukare kommer vara detsamma, oavsett rena eller lortiga verktyg.

Vad vinner man då på att ha ett sprututbyte? Jo man vinner att lidande minskas, att hepatit C inte sprids lika mycket, att HIV inte sprids lika mycket.

M¨nga som idag är drogfria, de har Hepatit C och kommer genomgå en behandling för detta. En behandling som kostar samhället enorma pengar. Jämfört med vad rena verktyg kostar, de är mycket "billiga"

Så svår fråga, men jag anser, efter en massa studier på egen hand om detta, vi måste alla hjälpas åt att få alla människor att känna samma värde. Kanske vi inte ska förnedra dessa människor med att behöva dela verktyg och oxå bli sjuka. För vi vinner inga som blir drogfria på detta. Men det är så svårt, denna fråga, iallafall i mitt tänk.

Regeringen tänker ju ekonomi, och även regeringen, dvs våra skattepengar skulle tjäna på detta.

Idag vet jag det, men förstod inte förr...

Så här kan en arm se ut på en helt sönderstucken person

Kram från mamma Mia   

Vem är jag....

-För att kunna skriva här och för att kanske få dig lite intresserad, ja då måste jag väl presentera mig själv lite...om just de frågor som ligger mig varmt om hjärtat. DVS missbruk, psykisk ohälsa, människor som hamna lite utanför, familj, barn mm. Samhällsfrågor, speciellt de inom socialvälfärd eller ovälfärd som det oftast är för de människor jag värnar om....

-På grund av eller kanske som tur är, ja så kan jag skriva det mesta utifrån egen erfarenhet. Som en ofta förtvivlad mamma till idag en stolt och glad mamma....

Dessa killar kommer du säkert höra "talas" mycket om.....

Översta bilden är Dennis, min älsta son. Kanske du känner igen honom från Nybyggarna, säsong 2. Mellersta bilden är Dennis o hans älskade Erica, de ingår äktenskap den 22 november...Underbart !

Och nedersta bilden är min yngsta son Patric o hans älskade Alläx, de får sitt första barn i jan-15...Underbart !

Ja detta var mitt första, lite knackiga inlägg. Hoppas få hjälp att lära mig mer hur man gör sidorna mer spännande, inte bara med text, utan färger, hur man sätter bilder, gör collage mm. Men det kommer....

Som bloggen heter LYSSNA LÄRA LEVA

Kram från mamma Mia