Har ni tänkt på hur många fantastiska människor det finns. Både, för oss, kända och även helt okända. Det vimmlar faktiskt av fantastiska människor....   

Idag är en sån där dag som inte känns som den bästa dagen. Trots att inget har hänt. Den är bara så där lite trist. Jag känner mig tjock o ful o gammal. Händerna värker som tusan o jag undrar om dom kommer hålla ända till pension... Jag längtar efter småkillarna så det gör ont i hjärtat. Ja en dag då jag nästan hamnar i självömkan....Men det är då, då jag får skrivarlust.....

Jag är med i flera nätverksgrupper. En del mer aktivit o andra mer passivt. Det är grupper som handlar om missbruk,missbruksvård, hur det är att vara anhörig. Grupper som ägnar sig åt problematik runt psykisk ohälsa och NPFdiagnoser.

Även en grupp där man belyser hur viktig pappa är. För så är det...Pappor och mammor är lika viktoga för barnen. Och barnen älskas lika mycket av både mamma o pappa.

Den där Pappagruppen, den startades av en mamma. En mamma som var så frustrerad av hur illa pappor  ibland behandlades.Speciellt vid separationer. Fäder som ansågs sämre bara för de är just fäder. Hur de ansågs mindre viktiga, både av privatpersoner och samhället. Hur man förbisåg båda föräldrarnas viktiga del i barnens liv. Hur barn ofta användes som "vapen"

Det är en härlig grupp. Trots många tuffa saker så finns hela tiden kämpandet o barnen i fokus. Och det som glädjer mig är att gruppen har lika mycket kvinnor som män. 

Tänk dig att du har ett barn/ungdom/ung vuxen,,,,ja där du märker att det är något. Något som är lite speciellt för din son/dotter. Ni och speciellt han/hon har det jobbigt. Kanske mycket ensam, kanske svårt i skolan, kanske ofta arg/konflikter eller kanske mycket tystnad. Efter låååång tid så görs en utredning. En diagnos kommer på "pappret". Du som förälder tänker,,,,Nu, äntligen får han/hon och vi den hjälp, det stöd som behövs. Men icke. Ställa diagnoser går bra, men sen lutar sig myndigheter m.fl tillbaka. Hjälp o stöd det får du bara om du orkar ta strid, kämpa för ditt liv, bli obekväm......Just detta handlar en annan grupp om. Och det finns så många som farit illa, men oxå så många som strider för sin/de sinas rätt. Och i gruppen hjälper man varandra. Häftigt !

I grupperna för anhöriga till missbrukare, ja där finns det oxå helt fantastiska människor. Vissa har älskade anhöriga som inte längre finns i livet, andra har en aktiv missbrukare i sin familj, några har ingen aning om vart deras kära finns,,,han/hon har dragit från sitt behandlingshem. Några har som jag, äntligen fått friska anhöriga som dock har ärren kvar (och konsekvenser av det tidigare livet) Oavsett var vi anhöriga befinner oss, så i denna grupp finns alltid stöd, värme, goda råd mm. Alla ställer upp för varandra och ingen klankar på någon. 

Jag riktigt älskar dessa grupper. "Här får jag vara den jag är. Utan masker och roller "

Visst finns det många ställen, grupper, föreläsningar mm man kan gå på. Ja med sin fysiska person. Men ibland kanske man inte orkar, det kan kännas skönt att "gömma sig" bakom en dataskärm, man kan vara helt anonym. Och faktiskt kan det vara så att man har inte råd att resa eller betala inträde på en föreläsning.Svårigheter kan ge dålig ekonomi. Man kan vara sjukskriven, kanske hjälper man någon av de sina med lite pengar eller något annat som gör att plånboken blir tom. Ja då kan nätverksgrupper vara ett alternativ. Och det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Så varför inte kolla....klicka, googla......

Kram från mamma Mia