För många år sedan var mina söner i stort behov av proffshjälp. En hjälp dom kom att behöva under en lång tid. Vi i familjen kom i kontakt med en helt otroligt duktig terapeut som även är en fin medmänniska. Flera av er vet vem jag pratar om...Ja Hasse Arvidsson.....  

Hasse kom att betyda mycket för oss, hela familjen. Idag är han en av våra absolut bästa vänner. Han har funnits med oss länge nu, och jag hoppas o vet att han alltid kommer finnas där.

Och med mycket värme och glädje och kärlek har han fått ett fint erkännande att han är så snäll, Goodlife....

Han är inte bara drogterapeut,gatuterapeut,medmänniska och vän....Han är även Gudfar till yngste sonen Patric o Alääx dotter Prinsessan Charlie. Att vara Gudfar är stort, och vi alla i familjen är så glada att just Charlie fått den gudfar hon har.

Nu något helt annat, mindre roligt.....Fördömande och oempati....

Tänker mycket på hur människor behandlar varandra. Hur vi ser eller kanske ser ner på andra. Vad ger oss den rätten? Varför visa sitt missnöje, ja ibland nästan äckel för en annan människa.....Är jag bättre för jag har jobb? Är jag bättre för jag inte har ett missbruk? Är jag bättre för jag inte har ett psykiskt dåligt mående? Är jag bättre för jag har en skaplig ekonomi? NEJ, det är jag inte. Jag har turen, glädjen o förmånen att ha det bra, men jag är fan inte bättre än någon annan. För vi är alla lika bra ! 

För ett antal år sen, dagen före midsommar. Jag var o handlade. Mycket mat som skulle inhandlas till denna helg. Utanför affären stod/hängde en man. Påverkad, lite högljud, lite arg i sitt prat till sig själv, inte arg eller hotfull mot andra. En man som skulle, i tidningen o av polisen beskrivits som....Av polisen känd missbrukare som vid ett flertal tillfällen funnits med i brottsregistret pga narkotikabrott....För det är så en missbrukare beskrivs, utan medmänsklighet....

Ja, iallafall så pratade denna man med mig när jag kom ut ur affären. Han frågade om jag hade något "kemiskt" att sälja till han. - Nä det har jag inte och kommer aldrig att ha, svarade jag. Då frågade han om jag kanske hade en cig han kunde få. Och det fick han. Han fick ett paket cig. Han log, tackade o sa att jag var en ängel.....och så fick jag en slängkyss innan han stapplade vidare. Jag önskade honom en bra midsommar. Självklart skulle han inte missbruka mindre bara för att han fick ett paket cig av mig, men kanske blev han lite gladare för stunden.

Men det som slog mig denna dag,,,,det var människor runt om. De tittade på mig, de tittade på honom, de pekade bakom vår rygg. En dam sa även till mig...Hur kan du prata med en knarkare....Jag orkade inte svara, men det gjorde ont i mig. Han var väl lika mycket värd som jag, damen o alla andra....(tyvärr lever inte denna man längre, men han finns i mitt minne med värme)

Kram från mamma Mia   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har ni tänkt på hur många fantastiska människor det finns. Både, för oss, kända och även helt okända. Det vimmlar faktiskt av fantastiska människor....      Idag är en sån där dag som inte känns som den bästa dagen. Trots att inget har hänt. Den ...

Länge sen jag var här. Tiden går, massor händer...på gott o på ont....   För bara några dagar sen så Rockade vi sockor. Ett så fint initiativ, inte bara för människor med Downs syndrom, utan för oss alla. Det är ok att vara olika, det är bra att ...

Jag är ju en älskare av ord, ordets betydelse, det skrivna ordet....MEN ibland går det inte att hitta rätt ord. Ord som ger rätt tröst, ord som man vill ska vara till hjälp,,,,,orden räcker inte till.....Och kanske är det just då man ska vara tyst, k...

Idag är det en annorlunda dag. Den känns overklig, lite skum, lycklig men ändå lite konstig.....   Året var 1999, ja det var då min älsta son aktualiserades på soc. Han blev ett ärende. Ja, det är så det kallas när man får problem med droger och ...

Ja så är det iallafall för mig...När jag brinner för något, när jag blir upprörd, när jag tycker människor behandlas fel, då kommer mitt driv. Jag går igång och obekväm som jag är, ja så kan jag uppfattas, då sticker jag ut näsan och tar fram min åsi...