Ja det är en fråga jag ställt mig tidigare och jag ställer den igen...

Denna blid hittade jag på Facebook idag och texten i bilden skrämmer mig...

Är det så att vi tror att samhället kan straffa någon frisk? Vid vilka sjukdomar ska man få vård och vid vilka sjukdomar ska man straffas?

Jag avskyr droger, men det betyder inte att jag anser att människan som är sjuk i ett missbruk ska straffas. Det är INTE kriminellt att vara sjuk. Jag kommer aldrig att bli för en legalisering, aldrig i hela mitt liv. Jag tycker att drogen är kriminell men absolut inte människan.

Och ibland behövs "drogerna", men då är de inte droger, utan en medicinsk behandling, under läkaruppsikt och med restrektivitet. Tänker då närmast på sub.behandling mm. Då är det en helt annan sak. Man får medicin som ett komplement till annan behandling samtidigt. Ja det är iallafall min åsikt och min tro.

Om man som jag dels egen erfarenhet om missbruk i familjen, läser sociala medier,kollar TV mm. Då slås man rätt snart av den lite elaka och oempatiska syn som finns där på missbrukare och de med psykisk ohälsa. Soc och sjukvården verkar ofta, i mitt tycke, ha en mycket dålig människosyn. Ja inte alla men många.

Jag hoppas att vi inte är där snart, där vi har en mentalitet som säger: Sköt dig själv och skit i andra.

En annan sak jag ofta tänkt på och tänker på, det är hur man som förälder eller syskon blir bemött, när missbruket finns i familjen. Hm, eller rättare sagt, hur man EJ blir bemött!

I början då min son missbrukade. Ja då var ju jag i förnekelse, jag var full av skuld,jag var förtvivlad, jag visste inte vart jag skulle vända mig och jag mådde fullstänigt skit !

Då skulle jag önskat....Att soc fångade upp mig, att de förstod att detta är en familjesjukdom. Alla i familjen drabbas. Och vi drabbas hårt. Tänk om någon då ringt mig, frågat hur jag mådde, frågat eller än hellre gett mig ett erbjudande om att här....här kan du få hjälp för dig o ditt mående !

Men ingen, ingen frågade mig hur jag mådde !

Tills den dagen jag frivillgt gick på Alanon möte...Flera människor kom fram o gav mig en kram, frågade hur jag mådde. Alltså jag personligen ! Inte, hur mår Dennis o hur mår du i det? Nej dom frågade hur jag mådde!

Jag storgrät, tänk, där fanns det människor som brydde sig om MIG. Fantastiskt !

Hopas vi kan tänka mer så, att bry oss om hela familjen. För hela familjen mår mycket dåligt ! Och även när, för det hoppas jag, när det så småningom är bra, ja då hoppas jag att vi fortsätter bry oss om andra, andra som har det som vi haft det.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något för någon.

Kram från mamma Mia   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har ni tänkt på hur många fantastiska människor det finns. Både, för oss, kända och även helt okända. Det vimmlar faktiskt av fantastiska människor....      Idag är en sån där dag som inte känns som den bästa dagen. Trots att inget har hänt. Den ...

Länge sen jag var här. Tiden går, massor händer...på gott o på ont....   För bara några dagar sen så Rockade vi sockor. Ett så fint initiativ, inte bara för människor med Downs syndrom, utan för oss alla. Det är ok att vara olika, det är bra att ...

För många år sedan var mina söner i stort behov av proffshjälp. En hjälp dom kom att behöva under en lång tid. Vi i familjen kom i kontakt med en helt otroligt duktig terapeut som även är en fin medmänniska. Flera av er vet vem jag pratar om...Ja Has...

Jag är ju en älskare av ord, ordets betydelse, det skrivna ordet....MEN ibland går det inte att hitta rätt ord. Ord som ger rätt tröst, ord som man vill ska vara till hjälp,,,,,orden räcker inte till.....Och kanske är det just då man ska vara tyst, k...

Idag är det en annorlunda dag. Den känns overklig, lite skum, lycklig men ändå lite konstig.....   Året var 1999, ja det var då min älsta son aktualiserades på soc. Han blev ett ärende. Ja, det är så det kallas när man får problem med droger och ...