Julen är snart över för denna gång. Synd tycker vissa, skönt tycker andra...

Jag o min familj har haft en bra jul. Har haft förmånen att i dagarna 2 vara tillsammans med mina söner med familj. Den ena på julafton, den andre på juldagen.Och vi har haft det så gott. Jag älskar när vi är tillsammans. Tyvärr inget som är självklart för alla, och har inte alltid varit det för mig heller.

Jag vet ju att det är många som inte kunnat vara tillsammans med sin/sina kära. Kanske har han/hon varit på behandlingshem, kanske i fängelse, kanske varit ute på gatan någonstans...Och jag vet oxå att det finns en hel del anhöriga som inte vet var deras son/dotter/maka/make överhuvudtaget är. Hemskt för dom. Att inte veta är det värsta...att söka, leta, ringa....till "polare", polis eller kanske sjukhus.

Andra människor kanske hade velat ha någon att komma hem till, men de har varken familj eller bostad.

Alla dessa människor, en del kända o en del helt okända, ja dessa människor har jag tänkt mycket på i helgen. Får dåligt samvete. Jag menar, jag har tänkt på dom, men vad har det hjälpt dom? Absolut ingenting. Deras oro o sorg har varit precis likadan, mina tankar kan ju inte hjälpa. Önskar jag gjort något mer praktiskt, något som skänkt lite stöd o ev lite glädje.

Just en sån här helg, ja den är liksom en tid för umgänge, för familjen. Sorg o saknad blir större än annars. Är nog många som pustar ut nu.

Har funderat mycket på...vi är ju många som levt/lever i en destruktiv familj. Kanske droger, alkoholism, ätstörningar eller något annat. När den/de i familjen som har något av dessa beroenden. Beroenden som präglar hela familjen, ja som är en familjesjukdom där alla drabbas. När denna människa tar sig ur detta. Blir frisk och börjar ett nytt liv. 

Undrar hur lång tid det tar för alla i familjen att sluta oroa sig.

Jag själv tillhör den som, så fort det är något. Jag menar mina kära kan ju faktiskt bli "vanligt" sjuka, vara på dåligt humör, känna sig ledsna eller något annat. Men jag blir orolig för det destruktiva, direkt när det är något som inte är 100. Antar att jag fortfarande har en hel del att jobba på med mitt medberoende....

På varje behandlingshem som jag besökt mina kära på, ja där har jag bett om en garantisedel. Vill ha en livslång garantisedel. Och det kommer jag aldrig få.

Men jag kan lära mig att lita på mina söner. Glädjas med dom. Glädjas för dom. För dom har båda jobbat sig till friska liv.,goda o kärleksfulla liv. Bara mamma då som har lite kvar att jobba på, med sig själv....

Ja, julen över och snart ett nytt år. Vi hoppas då på ett Gott år för alla. Kanske ett förändringens år, en positiv förändring för alla de som behöver det.

Kram från mamma Mia   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har ni tänkt på hur många fantastiska människor det finns. Både, för oss, kända och även helt okända. Det vimmlar faktiskt av fantastiska människor....      Idag är en sån där dag som inte känns som den bästa dagen. Trots att inget har hänt. Den ...

Länge sen jag var här. Tiden går, massor händer...på gott o på ont....   För bara några dagar sen så Rockade vi sockor. Ett så fint initiativ, inte bara för människor med Downs syndrom, utan för oss alla. Det är ok att vara olika, det är bra att ...

För många år sedan var mina söner i stort behov av proffshjälp. En hjälp dom kom att behöva under en lång tid. Vi i familjen kom i kontakt med en helt otroligt duktig terapeut som även är en fin medmänniska. Flera av er vet vem jag pratar om...Ja Has...

Jag är ju en älskare av ord, ordets betydelse, det skrivna ordet....MEN ibland går det inte att hitta rätt ord. Ord som ger rätt tröst, ord som man vill ska vara till hjälp,,,,,orden räcker inte till.....Och kanske är det just då man ska vara tyst, k...

Idag är det en annorlunda dag. Den känns overklig, lite skum, lycklig men ändå lite konstig.....   Året var 1999, ja det var då min älsta son aktualiserades på soc. Han blev ett ärende. Ja, det är så det kallas när man får problem med droger och ...