För många år sedan var mina söner i stort behov av proffshjälp. En hjälp dom kom att behöva under en lång tid. Vi i familjen kom i kontakt med en helt otroligt duktig terapeut som även är en fin medmänniska. Flera av er vet vem jag pratar om...Ja Hasse Arvidsson.....  

Hasse kom att betyda mycket för oss, hela familjen. Idag är han en av våra absolut bästa vänner. Han har funnits med oss länge nu, och jag hoppas o vet att han alltid kommer finnas där.

Och med mycket värme och glädje och kärlek har han fått ett fint erkännande att han är så snäll, Goodlife....

Han är inte bara drogterapeut,gatuterapeut,medmänniska och vän....Han är även Gudfar till yngste sonen Patric o Alääx dotter Prinsessan Charlie. Att vara Gudfar är stort, och vi alla i familjen är så glada att just Charlie fått den gudfar hon har.

Nu något helt annat, mindre roligt.....Fördömande och oempati....

Tänker mycket på hur människor behandlar varandra. Hur vi ser eller kanske ser ner på andra. Vad ger oss den rätten? Varför visa sitt missnöje, ja ibland nästan äckel för en annan människa.....Är jag bättre för jag har jobb? Är jag bättre för jag inte har ett missbruk? Är jag bättre för jag inte har ett psykiskt dåligt mående? Är jag bättre för jag har en skaplig ekonomi? NEJ, det är jag inte. Jag har turen, glädjen o förmånen att ha det bra, men jag är fan inte bättre än någon annan. För vi är alla lika bra ! 

För ett antal år sen, dagen före midsommar. Jag var o handlade. Mycket mat som skulle inhandlas till denna helg. Utanför affären stod/hängde en man. Påverkad, lite högljud, lite arg i sitt prat till sig själv, inte arg eller hotfull mot andra. En man som skulle, i tidningen o av polisen beskrivits som....Av polisen känd missbrukare som vid ett flertal tillfällen funnits med i brottsregistret pga narkotikabrott....För det är så en missbrukare beskrivs, utan medmänsklighet....

Ja, iallafall så pratade denna man med mig när jag kom ut ur affären. Han frågade om jag hade något "kemiskt" att sälja till han. - Nä det har jag inte och kommer aldrig att ha, svarade jag. Då frågade han om jag kanske hade en cig han kunde få. Och det fick han. Han fick ett paket cig. Han log, tackade o sa att jag var en ängel.....och så fick jag en slängkyss innan han stapplade vidare. Jag önskade honom en bra midsommar. Självklart skulle han inte missbruka mindre bara för att han fick ett paket cig av mig, men kanske blev han lite gladare för stunden.

Men det som slog mig denna dag,,,,det var människor runt om. De tittade på mig, de tittade på honom, de pekade bakom vår rygg. En dam sa även till mig...Hur kan du prata med en knarkare....Jag orkade inte svara, men det gjorde ont i mig. Han var väl lika mycket värd som jag, damen o alla andra....(tyvärr lever inte denna man längre, men han finns i mitt minne med värme)

Kram från mamma Mia   

Jag är ju en älskare av ord, ordets betydelse, det skrivna ordet....MEN ibland går det inte att hitta rätt ord. Ord som ger rätt tröst, ord som man vill ska vara till hjälp,,,,,orden räcker inte till.....Och kanske är det just då man ska vara tyst, kanske är det då man bara ska lyssna. Lyssna och vara en medmänniska   

Dom senaste veckorna har varit tuffa. Inte för mig personligen. Jag har förmånen att må bra i mitt eget, i mitt liv. Men så många andra som har/haft det svårt. Människor jag känner o människor som är ytligt bekanta. Människor jag inte känner alls men som jag känner med. Det gör ont att veta, ont att känna hur dåligt många mår.

Människor som har det svårt i ett aktivt missbruk, familjer som har det svårt pga att missbruk finns i deras familj/nära/kära. En bekant har misst sitt vuxna barn. En vän har det så svårt med ett vuxet barn. Det gör ont. Hur kan man trösta,,,men man kan lyssna.

En vän har drabbats av en svår sjukdom. Vilka ord är dom rätta,,,,Hur kan man trösta,,,,varma ord och sen lyssna/läsa och bry sig om.

En nära har det tufft på sitt jobb, tufft o svårt med sina nära....Kan bara finnas o lyssna.....

En annan bekant har det svårt med ett barn som är så sjuk. Orden till den familjen räcker inte till. Kan bara önska att det en dag blir bra.

Men jag önskar man kunde göra mer. Men kanske är det så, att bara finnas o lyssna, ja det kanske är det rätta att göra. Jag vet inte, men jag vet att jag önskar att "det onda" bara försvann för de som har det svårt.

Denna vecka är ju Vänliga veckan och på lördag är det Alla hjärtans dag....Det är ju fan att det ska finnas en vecka för att vara vänlig. Att det ska finnas en särskild dag för att visa sitt hjärta för någon. Det är ju egentligen bara köpmännen som har glädje av detta. Alla vi andra skulle väl kunna känna och agera ut från detta alla dagar.....

Ibland tror jag att det som finns eller borde finnas nära är långt borta. Och det som är långt borta finns nära....

Detta blogginlägg blev inte ett roligt blogginlägg, men det speglar mina tankar den vecka som gått....

Om vi hjälps åt, om vi bryr oss om varandra,,,,då kan smärtan för några iallafall bli mindre...

Kram från mamma Mia