..NEJ det är inte mitt fel, även om jag försökte lägga skulden på mig....

När drogerna eller något annat självdestruktivt beteende kommer in i familjen, sätter klorna i ens barn. Då, då börjar man söka efter syndabocken.

Ja så gjorde iallafall jag. Den dagen drogerna kom för ett långt besök, hyrde in sig i min familj började jag söka efter "Vems fel är det?" Ja kanske inte direkt, för först förnekade jag, trängde undan. Var nog inte så allvarligt som skolan påstod. Dom ville bara få mig att känna mig dålig som mamma...eller....

Efter en tid började jag leta fel. Vems fel var det egentligen? För inte kunde jag säga: Detta har mina barn gjort...Nä det var någons fel,,,,Trodde jag. Jag började rannsaka mig själv, hade jag gett tillräcligt med kärlek, hade jag varit för slapp i min uppfostran, hade jag varit för sträng, hade jag inte gått med barnen på Mulle, hade jag missat något utvecklingssamtal, hade de inte varit tillräckligt fina på skolavslutningarna...mm mm. Allt gick jag igenom. Precis allt !

Kanske berodde det på att barnen var skillsmässobarn, fy vilket fult o konstigt ord förresten. Eller berodde det på att jag själv var skillsmässobarn.....För någon synadabock skulle jag hitta. Och inte var det mina barn iallafall.Tog lång tid, år att bearbeta detta. När jag hittade svartet: Nej det var/är inte mitt fel, hm vems fel var det då? 

Jag började söka hos killarnas kompisar. Klart det var deras fel. Det blev en sanning för mig. Och jag jittade speciellt en person som jag gav den största skulden....

Men hallå...! Så var det ju inte alls ! Olika saker spelade såklat in. Men den stora anledningen är nog den att det inte fanns någon anledning. Återigen, vi är alla olika individer, vi har olika mående, olika resurser. Det händer olika saker hos oss. Och vi måste få vara olika !

Missbruk finns i alla typer av familjer, hos både tjejer o killar, hos unga, hos äldre, i den arbetslösa familjen, i bankdiriktörens familj.

Det vi alla har gemensamt, det är att vi ska försöka hjälpa den som har det svårt. Hjälpa på rätt sätt, vilket kan vara hur svårt som helst. För vad är rätt hjälp för just honom eller henne.

Men vi måste försöka att inte lägga skuld på oss själva, vi föräldrar. Det är inte vårt fel. Vi älskar våra barn och jag vet att alla gör så gott dom kan för att vara till hjälp för våra barn eller andra anhörig eller kanske någon vän.

Du pappa eller mamma, du är bra. Du är bäst för ditt barn/ungdom. Och du är inte dålig för att du kanske behöver be om hjälp. Tvärtom, det är ansvarfull kärlek.

Jag hoppas verkligen att vi alla vågar prata med varandra, om missbruk, destruktivt leverne, psykisk ohäls mm. Det finns runt oss alla på något sätt. Kan vi prata lättar vi oxå bördan för varandra.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och tillsammans kan vi göra massor.

Kram från mamma Mia  

 

Jånie

18 november 2014 21:08

Nej Mia du är/var en bra mamma. Som fanns för dina pojkar! Vet hur du kämpade o alltid satte grabbarna först. 💕

lyssnalaraleva

18 november 2014 21:26

Tack Jånie ! Jo så var det/är det säkert. Men tror alla föräldrar går igenom dessa faser när något händer. Och jag hoppas kanske att det jag skriver kan ge något litet gott för alla föräldrar som kanske är just där idag.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har ni tänkt på hur många fantastiska människor det finns. Både, för oss, kända och även helt okända. Det vimmlar faktiskt av fantastiska människor....      Idag är en sån där dag som inte känns som den bästa dagen. Trots att inget har hänt. Den ...

Länge sen jag var här. Tiden går, massor händer...på gott o på ont....   För bara några dagar sen så Rockade vi sockor. Ett så fint initiativ, inte bara för människor med Downs syndrom, utan för oss alla. Det är ok att vara olika, det är bra att ...

För många år sedan var mina söner i stort behov av proffshjälp. En hjälp dom kom att behöva under en lång tid. Vi i familjen kom i kontakt med en helt otroligt duktig terapeut som även är en fin medmänniska. Flera av er vet vem jag pratar om...Ja Has...

Jag är ju en älskare av ord, ordets betydelse, det skrivna ordet....MEN ibland går det inte att hitta rätt ord. Ord som ger rätt tröst, ord som man vill ska vara till hjälp,,,,,orden räcker inte till.....Och kanske är det just då man ska vara tyst, k...

Idag är det en annorlunda dag. Den känns overklig, lite skum, lycklig men ändå lite konstig.....   Året var 1999, ja det var då min älsta son aktualiserades på soc. Han blev ett ärende. Ja, det är så det kallas när man får problem med droger och ...