Jag tror att vi faktiskt är rätt dåliga på det. Speciellt om vi har någon som står oss nära och som har någon problematik. NPF är något som tar mycket på oss, ja vi runt människan. Likadant om någon i familjen är i ett missbruk. Och om någon annan vi bryr oss om far illa. Vi värnar så mycket om de vi älskar att vi själva hamnar i igenmans land...Det svåra, tunga äter upp oss, sakta men säkert.

Det är klart att vi ska bry oss om, vi ska hjälpa, vi ska stötta. Men vi ska göra det även mot oss själva. Vi måste nog även unna oss att ha roligt. Ett gott skratt sägs ju förlänga livet.

Jag var under en lång period i det att...Om mina söner inte mådde bra, om de hade ett helvet, ja då hade faktiskt inte jag någon rätt att ha roligt. Det var egoistiskt ansåg jag. Jag tyckte jag var dålig om jag skrattade.

Men vi är inte dåliga för att vi unnar oss att ha roligt. Tvärtom, vi behöver det för att orka.

Ibland tänker jag tillbaka. Hur orkade jag (hm, ibland gjorde jag inte det utan föll rakt ner i det svarta) Men vad gav mig kraft, kraft att försöka orka, kraft att jobba, kraft att finnas för sönerna, kraft att fortsätt....

Familj och vänner såklart. Speciellt min man och sönerna, de har liksom kunnat hjälpa/stötta mig till den av sönerna det inte hade det svårast just då. Speciellt några vänner. Kanske ska man inte skriva namn, men jag gör det ändå, Makarna Larsson o Patrik i Kumla.     

Jag sökte oxå medmänsklighet o värme hos Alanon, det är som AA eller NA men för anhöriga. Det gav mig mycket, både stöd och eftertanke. Dessutom kände jag att jag var ju faktiskt inte ensam. För att få lugn i själen så besökte jag även kyrkan, ja trots att jag ej är troende. Sinnesrosgudstjänsterna är vackra, stillsamma och ger helt enkelt sinnesro.

Det finns faktiskt mycket hjälp/stöd man kan få som anhörig,vän,förälder eller vad man nu har för relation till missbrukaren. Men du måste vilja ha hjälp och kanske behöver någon "ge dig en spark i arslet" för att du ska våga ta emot stöd.

En del passar vissa, en del passar andra.

Kram från mamma Mia   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har ni tänkt på hur många fantastiska människor det finns. Både, för oss, kända och även helt okända. Det vimmlar faktiskt av fantastiska människor....      Idag är en sån där dag som inte känns som den bästa dagen. Trots att inget har hänt. Den ...

Länge sen jag var här. Tiden går, massor händer...på gott o på ont....   För bara några dagar sen så Rockade vi sockor. Ett så fint initiativ, inte bara för människor med Downs syndrom, utan för oss alla. Det är ok att vara olika, det är bra att ...

För många år sedan var mina söner i stort behov av proffshjälp. En hjälp dom kom att behöva under en lång tid. Vi i familjen kom i kontakt med en helt otroligt duktig terapeut som även är en fin medmänniska. Flera av er vet vem jag pratar om...Ja Has...

Jag är ju en älskare av ord, ordets betydelse, det skrivna ordet....MEN ibland går det inte att hitta rätt ord. Ord som ger rätt tröst, ord som man vill ska vara till hjälp,,,,,orden räcker inte till.....Och kanske är det just då man ska vara tyst, k...

Idag är det en annorlunda dag. Den känns overklig, lite skum, lycklig men ändå lite konstig.....   Året var 1999, ja det var då min älsta son aktualiserades på soc. Han blev ett ärende. Ja, det är så det kallas när man får problem med droger och ...