Vi fungerar ju alla olika, vilket är bra. (Haha, tänk om alla vore som mig, inte kul för världen)....

Flera gånger ha jag fått frågan eller åsikten, i all välmening. 

- Men Mia, nu när allt är bra. Nu när det inte finns några droger inom familjen. Varför fortsätter du att prata,skriva mm om droger och all problematik runt det? Vore det inte skönare att avsluta, lägga det bakom sig och gå vidare.

Jo det är ju precis det jag gör. Jag går vidare. Men på det sättet som känns bra för mig. Jag är otroligt lycklig att mina söner tagit sig ur missbruket. Att de idag har goda liv. Självklart är jag det. Så många som inte gjort det och så många liv som släckts.....Det gör ont i mig.  

Mina söner har det bra. Men det betyder inte att jag bara kan eller vill blunda för alla andra som har ett fortsatt liv i missbruk och destruktivt liv. Och deras familjer och andra kära. Jag kommer aldrig att släppa taget om min drivkraft, drivkraften att göra det ynka lilla som jag kan göra.

Jag kan prata,jag kan läsa, jag kan lyssna. Jag kan försöka påverka myndigheter eller iallafall belysa det jag inte alls tycker fungerar bra. Jag kan göra detta för alla missbrukare och deras familjer. Visst jag kan inte ändra något, men jag kan vara en medmänniska. Och jag hoppas det kanske kan vara till någon nytta för någon, och kanske kan det ge lite hopp. Jag vill hjälpa, iallafall försöka.

Så jag har gått vidare, men på mitt sätt. 

Och det är så vi människor fungerar. En del vill lägga bort och lägga energin på nya saker. En del gör som jag. Och inget är fel, utan allt är bara rätt.

Jag har en dröm. En dröm att kunna få möjligheten att ägna mer tid till detta jag brinner för. Skriva, prata, stötta andra som är i den situation jag varit i. Lite utopi, men tänk att kunna ägna sig åt detta på heltid...Ja drömma får man ju...

Kram från mamma Mia