Varför är det så svårt att vara den man är? Varför ska det vara så svårt för oss att acceptera varandra och att acceptera oss själva ?...

Jag är inte troende, är inte ens med i Svenska kyrkan längre. Men det finns vissa ord jag tar till mig...Bl.a en rad i en bön...Här får jag vara den jag är. Utan masker och roller.....

Jag tror att det är så det är, vi vill passa in. Vi vill vara perfekta föräldrar, mor/farföräldrar. Och det är vi, vi är dom bästa utifrån våra egna förutsättningar. Men både vi själva, andra och samhället ställer stora krav på oss. Speciellt vi själva...

Om man som jag, har ett vuxet barn med en NPFdiagnos, ja då ska jag bli "proffs" på den funktionsvariationen....Varför då? Jag ska väl vara mamma och inget annat. Jag älskar min son för den han är. Och han är bra !

Om man som jag, har ett vuxet barn som varit, för ett antal år sen, grav missbrukare, ja då ska jag bli "proffs" på allt som rör missbruk...Varför då? Jag ska väl vara mamma och inget annat. Jag älskar min son för den han är. Och han är bra !

Låt mig, oss och alla, vara precis som vi är. Vi behöver inga masker, för vi är bra ! Och vi måste oxå själva inse det !

Jag och Du är bra, vi behöver inte denna !

Kram från mamma Mia