Direktlänk till inlägg 25 november 2014
Vad är kontrollbehov, vad är snoka, vad är ett sätt att hjälpa? Är det helt olika saker eller kan det faktiskt vara så att de går in i varandra....
Ska försöka förklara hur jag menar, utifrån mina egna erfarenheter och mina personliga åsikter. Rätt eller fel, inte vet jag. Men det är hur jag tänker och tycker.
Vad händer med en familj när det "strular till sig" hos något barn? Barnet blir destruktivt på något sätt, missbruk, självsvält, psykisk ohälsa, självskade beteende, vredesutbrott, ja det kan vara många olika orsaker. Men gemensamt är ju det att man som förälder vill veta vad som händer och man vill både skydda och hjälpa sitt barn/ungdom.
När en del av detta "strul" kommit in i min familj och när jag hade insett det. Ja då började jag leta pusselbitar. Hur var det? När var det? Med vem var det? Många frågor sattes igång och jag började leta......en del skulle nog kalla det snoka. Men varför gjorde jag detta, jo för att hjälpa. För vilka föräldrar vill inte hjälpa sina barn när de har det svårt och tufft. Jag skulle nog påstå att alla föräldrar vill det, vill sitt/sina barns bästa.
Dessutom så kanske inte ens barn vill tala om hur de mår, speciellt inte om det är något de gör som inte riktigt är ok, för dom eller andra. Även unga människor är tyvärr intutade i skuld och skam.
Jag skaffade mig ett aliaskonto på Lunarstorm (var innan det fanns FB), oj vad mycket man kunde läsa på Lunarstorm. Så fort det ringde i hemtelefonen rusade jag dit, allt för att höra vem som ringde, jag kollade mobilnummer och alla mobilnummer skrev jag upp.Det hände även att jag snabbt som tusan kollade mina barns mobil (var lätt med dom gamla mobilerna som inte hade massa koder för att öppna)
Sen var vi några föräldrar som jämförde mobilnummren vi fått fram. Var det gemensamma bekanta till våra barn? Visste någon av oss vem det var?
Allt detta kan nog ses som att snoka. Att det är helt åt he....e att kolla sitt barns mobil. Att det är brist på respekt. Men jag kan inte se det så. Jo kanske lite. Men barn som inte ens är fyllda 15 år. De är omyndiga, jag som förälder är skyldig att ta hand om mitt barn på bästa sätt. Inte så lätt att göra om man inte vet vad som händer med ens barn.
Jag ser det som lite snokande, en hel del av mitt kontrollbehov som kom fram men faktiskt mest...Jag gjorde detta för att hjälpa mitt barn/ungdom i det som var svårt. Och även för att hjälpa mig själv. För hur det än är så är ovissheten ännu svårare än sanningen. Alltså en blandning som går lite i varandra.
Idag kollar jag aldrig i någons mobil, skulle inte falla mig in. Idag ser ju livet i vår familj annorlunda ut, det är lycka, kärlek och respekt. Men så var det inte förr.
Idag är jag en lycklig mamma, maka, farmor o svärmor och jag är en lycklig Mia.
Kram mamma Mia
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | |||
|